torsdag 29 juni 2017

Bloggen firar ett år!

Pukor och trumpeter, fullt med folk, konfetti yr i luften och det är feststämning!
Vad händer, är det någon som fyller år? Jo, ja så är det, bloggen fyller ett år , men kanske inte riktigt med så bombastiskt firande som det verkar. Det kunde varit så men jag föredrar den mer stillsamma modellen så här några dagar efter midsommar.

Jag kan konstatera att mitt första blogginlägg var den 30:e juni 2016 och att det har hänt massor av bra saker sedan dess. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket och har under denna korta tid utvecklats något enormt inom ekonomi, ekonomiskt tänkande, bösrelaterade produkter och hur det hela hänger ihop. En ökad förståelse för hur jag fungerar mentalt (börspsykologiskt) och flera andra  bra saker. Jag har sett att ett vettigt sparande ger en sjuk utveckling på kapital som jag jag knappt vågat drömma om. Nu utgår jag ju från min verklighet så bara så lite som 50 000kr var mycket pengar för mig. För andra är det kanske peanuts men jag måste ju utgå från mig själv, eller hur. Det tog 7-8 månader innan jag passerade den gränsen och sedan har det bara rullat på. En av de allra första sakerna jag gjorde var att rita upp ett litet fint excelark där jag skrev in flera olika saker. I stapelformat kritade jag ner min ålder från 2016 fram till 2030 (då jag fyller 65). Hur mycket jag tänkte mig spara i fonder, hur mycket i aktier och vad den totala summan av sparandet skulle bli. (rak räkning, ingen ränta eller ränta på ränta ej heller återinvesteringar på utdelning, jag hade ingen större koll på ev procentsatser så det blev enklast så) I alla fall kunde jag konstatera att med den sparkvoten skulle jag inte nå upp till 1 miljon på den korta tid jag hade fram till 65års dagen. Egentligen spelade det ingen roll. Att nå miljonen hade inget egensyfte och var heller aldrig målet.


Nå väl, detta var ett "worst case scenario" jag vill verkligen inte jobba så länge, jag hade siktet inställt på 60 och max 62år.
Jag låste mitt fondsparande till 4000kr/månad och att detta på ett år skulle bli 48 000kr. I runda slängar 50 000kr/år och då fattar ni själva att på tio år blir det 500 000kr. Det tog dock inte så lång tid efter att jag började med fonder som ett aktieköp blev gjort och så var jag fast i det träsket :-) Summerade 2016 med att jag hade investerat runt 100 000kr i dessa tillgångsslagen. Så på bara ett år låg jag redan långt framför min plan. Jag hade inte räknat med att jag skulle få bonus från företaget jag jobbar på, jag tänkte inte på skatteåterbäringen som visserligen var under 5000kr men ändå och i slutet av året fick jag en pytteliten löneförhöjning. Allt som jag fick in extra investerade jag.


2017 bestämde jag att öka min sparkvot från 4000 till 5000kr/månad. Detta är till viss del sant. Detta är ett belopp som jag INTE rubbar på. Det överförs automatiskt varje månad från banken till Avanza. Mycket bra sätt att "tvångsspara" på. Denna utgift är lika naturlig som övriga räkningar fast det egentligen är ett sparande. Utöver detta så blir det varje månad oftast några hundra eller tusenlappar över när månaden är slut. Då kan jag göra enstaka insättningar till mitt ISK-konto och på så vis ökar jag sparkvoten även om jag ärligt talat inte har en susning om vilken procentsatsen sparkvoten är på? Jag är heller inte intresserad av att veta den, jag har hittat ett system och en balans i mitt sparande som jag tycker om och trivs med. Jag vet att jag har tillräckligt med pengar varje månad om jag vill köpa eller spendera. Oftast köper jag inget för jag har egentligen inga prylar jag saknar i mitt liv just nu och jag tänker heller inte skapa ett behov. Inte att förglömma så sparar jag även vidare på min buffert i nischbank med 1000kr/månad.


Jag ligger alltså långt framför min egentliga sparplan vilket känns som en belönging för mitt gnetande. Kan jag fortsätta att hålla denna takten så blir detta hur bra som helst! Det som känns extra roligt var att jag faktiskt började från noll. Jag hade ingenting sparat, inte en krona. Jag har inget arv eller andra pengar som trillat över mig utan varenda spänn som finns sparad har jag själv jobbat mig till under resans gång. Jag har heller ingen fet månadslön utan en vanlig arbetarlön på runt 30 000 innan skatt. Det första året innehöll många blandade känslor. Lycka av att äntligen börjat och att faktiskt se att fonder och aktier steg i värde. Men vid otaliga tillfällen var jag modfälld och tyckte att allt gick så förbaskat långsamt! Otålighet lärde jag mig är min värst fiende. Lite så är det fortfarande men nu har jag ändå sett att det lönar sig och det gör att jag växer i min tro på detta.


Många nya bloggvänner har jag fått på resan som stöttar med bra inlägg och kommentarer. Tack för att ni läser och hjälper mig på min resa. Utan er hade det inte varit dubbelt så roligt.

tisdag 27 juni 2017

Att tänka ungefär rätt..

Vem har sagt: -Ett bra företag behöver inte vara en bra investering?
Det skulle kunna vara Buffet men det är det inte utan hans läromästare Benjamin Graham. Vad menade gubben egentligen? Är inte ett bra företag en bra investering? Men är det inte det vi långsiktiga letar efter, stora stabila bra företag? Jo det stämmer så långt men vi bortser ofta från att det är bolagets värde och inte aktiens värde som vi alla bloggare kacklar om. Låt mig förklara. Just nu känns allting på börsen ganska dyrt, dvs priset på aktier i företag vi gillar är ovanligt högt. Ett exempel är Investor. Det finns inte många långsiktiga investerare som åtminstone någon gång inte ägt eller kommer att äga denna aktie. Stor stabil och med bra utdelningshistorik. MEN, just nu är den aktien precis som väldigt många andra uppe i ett pris som svider om man handlar den. Får man verkligen ett bra värde när man köper Investor? Jag tror inte att Benjamin Graham skulle ha köpt just nu. Han ville köpa företagsaktier som var värderade till 50-60kr när dess egentliga värde var 100kr. Jag är säker på att den gode Benjamin hade vilat på hanen och antingen satsat på något med mer värde i eller hade han nog sparat pengarna tills rätt tillfälle dök upp.


Grahams ord går ju stick i stäv med hur vi normalt uppmanas att investera nuförtiden, alltså månadsspara och köpa oavsett hur det ser ut på börsen. Vi tittar tillbaka på Investor eftersom man kan anse den som en allemansaktie och på dagens nivåer en bit över 400kr. För nästan exakt ett år seda precis efter midsommar så rasade börsen ungefär 8% då britterna röstade ja för en brexit. Då kunde man fynda och köpa Investor för 261kr om man prickade bottennoteringen. Dagens notering ligger på 418kr och då ska man ställa sig frågan om aktien verkligen är värd detta pris.
Det är 157kr skillnad per aktie!
Har värdet på Investor stigit så mycket? Det enkla svaret är nej. Men aktierna har däremot stigit i pris. Visst köper jag gärna fina Investor men inte till vilket pris som helst. Jag litar på att Benjamin Graham visste vad han gjorde och avvaktar således ett köp.
Det kommer förr eller senare en dag när Investor är nere på lite rimligare nivåer säg 300-350kr och då blir den intressant för mig igen.
Ett annat uttryck som jag nallade från Hr:Graham är: -Följ inte trender eller marknaden. Så vad är dagens trend och vart är marknaden på väg? Jag kan personligen inte se någon specifik trend på marknaden förutom att ETF:er alltså börshandlade fonder har fått ett litet uppsving och det anser jag bara vara av godo. Att folk köper fonder istället för aktier ger en aning mer riskspridning och köparen behöver inte ha stenkoll på företagen som ingår i fonden, det sköter förvaltarna. Marknaden verkar tuffa på och det finns egentligen inga stora orosmoln vad det verkar. Troligen så kraschar inte börsen 2017. Övriga Europa går ju bra och bidrar med sig positiva effekter.
Stefan Ingves, riksbankschefen är orolig för vår bostadsbelåning. Svenskar lånar sjuka summor till bostäder, främst i storstäderna. På landet kan du fortfarande köpa en stor tomt och ett vettigt hus för långt under miljonen. Det Ingves är orolig för är att om räntorna höjs så kan inte folk betala sina lån. (har man verkligen så liten marginal?) Bostadsbolag har feta lån och samma sak där, han är orolig för att de inte kan betala tillbaka. Personligen kan jag tycka att fastighetsgiganter som ex. Balder och Klövern borde ha högavlönade ekonomer som har räknat på detta. Alltså om räntan höjs från dagens nivåer till +0,5% eller mer så ska man ändå ha tillräckligt med flis för att kunna betala sina lån. Det borde vara samma sak med uthyrningsgraden. Säg att du äger en fastighet med 100 lägenheter. Inte fan räknar du med att 100% alltid är uthyrda! Man räknar väl på 80-85% . Är det mer så blir det ju plus i kassan och vinst men ett visst säkerhetsmått är väl rent av lagstadgat? Bankerna har efter den stora krisen 2008 i vart fall i Sverige påtvingats ett liknande tänk. Man måste ha en viss summa reala pengar i reserv för att staten (vi vanliga skattebetalare) ska slippa betala kalaset när/om det går åt helvete. Men vanligt sunt förnuft är inte så vanligt längre! Allt kan hända, tydligen.


En klen framtidsspaning: Svarta svanar benäms oförutsedda händelser som orsakar kriser på börsen, alltså kriser som ingen kunnat förutse. Min spaning blir: Vad händer om Nordkorea och USA börjar kriga? Troligen har Nordkorea inte tillräckligt bra missiler för att nå USA:s fastland och i ren frustration så anfaller man istället Sydkorea och Japan som är allierade med USA. Detta kan få katastofala följder för dessa länder. Tänk vad många stora företag som ligger i dessa länder. Toyota, Samsung, LG, Hundai, Honda, Yamaha, Daewo, Kia, Nikon, Canon, Casio, Sharp, Shimano, Panasonic, Pioneer, osv......
Sjukt mycket pengar och ett krig där kommer garanterat att sätta sina spår på vår ekonomi här uppe i Norden. Lägg märke till min iskalla inställning till människoliv! Dödssiffrorna för dessa regioner kan bli osannolika. I japan och sydkorea bor det i runda slängar 178 miljoner människor, Nordkorea ej inräknat. Smäller det rejält där nere så kan det dö lika många som det gjort totalt i bägge världskrigen dvs runt 80miljoner! Ingen vacker tanke så jag lämnar detta ämne och hoppas på fredlig lösning och ingen final countdown...

Någonstans i detta publikhav stod jag själv och diggade mina gamla favoriter!
Jag såg dem första gången redan 1982 efter att de vunnit rock-SM.




Mina egna investeringar då, hur går det där och hur gör jag?
Jag är supertråkig! Jag fortsätter på min inslagna linje och väljer att för tillfället inte köpa några vanliga aktier. Jag fyller så sakteliga på innehaven i preferensaktier istället och det känns fortfarande bra. Om jag slår ut på ett år vad mina preffar ger så är det nu uppe i 360kr/månad i utdelning. Jag försöker att dela upp så jag har lika många aktier i varje bolag men ibland så är vissa aktier billigare och då köper jag hellre några av dem. Näst månad så kan det vara det omvända och då köper jag de som då var lite dyrare. Preferensaktierna har överlag stigit sedan årets början och det är väl egentligen bara K2A och möjligen Klövern som för tillfället är köpvärda. Nu är det inte många dagar kvar av Juni månad så det blir snart en uppdatering på mina preferensinnehav.
Mina fonder fortsätter jag att månadsspara i och det är väl egentligen detta som ska vara basen i mitt långsiktiga sparande men jag har dragit ner någon tusenlapp i månaden där i år till förmån för preferensaktierna. Men nu i Juli så kommer jag att växla tillbaka till mitt gamla koncept där jag siktade på runt 60% i fonder och 40% aktier. Nu är det motsatta förhållandet som råder tack vare att jag kört stenhårt med preffarna. Allting började egentligen med en experimentportfölj som jag döpte till "sommarstugan". Jag ville se om preffar kunde betala elen till sommarstugan. Experimentet lyckades och jag såg fler användningsområden och fortsätter därför att expandera portföljen. Som jag skrivit om innan så satsar jag på preferensaktierna för att jag har så kort sparhorisont. På mina 10år fram till pensionering (är det tänkt i vart fall) måste jag ha raketbränsle i min portfölj och det finns inte mycket annat att välja på till vettig risk. Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns vansinnigt roligt att se utdelningarna trilla in varenda månad året runt och jag kan fortsätta att investera. Min sk. snöboll har verkligen tagit fart med hjälp av preffarna och frågan jag ställer till mig själv är: -När ska jag dra gränsen för hur mycket preferensaktier som är friskt att ha i en portfölj?


fredag 16 juni 2017

Fel fel fel!

För att kunna bli en bra investerare dvs en investerare som över tid presterar ok och inte förlorar några pengar måste man bla lära sig av sina felsteg. Man gör alltså inte samma misstag två gånger. Man kan förlora pengar men har om man inte är idiot, chans att ta igen dem. Felstegen kan vara allt i från att man satsat för mycket i en enskild aktie, man kanske har satsat på något förhoppningsbolag som sedan gått ner ordentligt eller till och med kraschat. Man har sålt sina aktier för sent eller för tidigt och gått miste om många sköna kronor. Det finns ett ordspråk som lyder ungefär: Det är korkat att göra alla misstag själv, lär dig av andras. Det finns många människor som har tur i aktiespekulationer men i ett längre perspektiv håller det inte och man måste även vara klok. Att vara klok i en snabbt föränderlig börsvärld är inte lätt men rådet att lära sig av alla andras misstag är en bra början. Alltså satsar jag INTE på förhoppningsbolag som ev skulle kunna bli en börsraket. Där är ett råd jag tagit till mig. Misstaget att tro att jag själv kan slå index har jag inte ens övervägt. Mina kunskaper är allt för snålt tilltagna för att jag skulle kunna bli en riktigt bra aktieinvesterare. Alltså investerar jag delvis i fonder. Men eftersom jag även gillar utdelningar så har det blivit aktier i stabila bra bolag och som grädde på moset lite preferensaktier.
Men vänta lite nu, har jag aldrig förlorat någonting på börsen? Det enkla svaret är nej. Jag har hittils inte gjort någon förlustaffär. (förlustaffär räknar jag om jag sålt aktier som backat, innehav som backat men fortfarande äger räknar jag inte som förlust så länge jag inte säljer) Förklaringen till det kan delvis förklaras med att jag läst väldigt mycket. Böcker, bloggar, tidningar och webbsidor om ekonomi har jag konsumerat till ögonen var fyrkantiga och jag har alltså på kort tid tillgodogjort mig årtionden av kloka investerares råd. Jag har inte följt dem slaviskt men mina riktlinjer är dragna efter andras erfarenheter. Varför ska jag begå misstag jag inte behöver göra när det egentligen är lätt att undvika dem. Man kan inte förutse allting och förr eller senare kanske jag gör ett misstag eller två men det kommer aldrig att bli några stora så ifall. Jag undviker de värsta fallgroparna.


Om jag tittar i backspegeln och studerar det senaste året så kan jag konstatera att jag bara sålt aktier några få gånger. Bara en enda gång, den allra första sålde jag för att jag ville känna att jag gjort en vinst för vinstens skull. Glädjen blev dock kortvarig eftersom bolaget (Swedish Match) meddelade att man skulle göra en extrautdelning så jag köpte i omgångar (på smådippar) tillbaka bolaget till portföljen. Jag erkänner att jag var påverkad av en kollega som spekulerar med aktier detta misstag gör jag inte om även om jag faktiskt gick med vinst.
Så här ser mina säljaffärrer ut de senaste året, obs courtage ej inräknat:
Swedish Match köpt 20st för 278:-/st  sålde för 306:-  vinst: 560kr
H&M köpte 70st för 250:-/st       sålde 20st för 270:-    vinst: 400kr
Investor köpte 20st för 270:-/st  sålde 20st för 386:-  vinst: 2320kr
Nordea köpte 35st för 106:-/st     sålde 35st för 116:-   vinst: 200kr


Alla pengar från vinster och försäljningar har jag återinvesterat i andra aktier eller fonder. Investor sålde jag för att posten var så liten och kursen har rusat och är för tillfället en bit över 400 kr och nyinvestering där känns ointressant.
Nordea sålde jag av liknande själ. H&M hade pendlat rätt kraftigt och hade övervikt i portföljen så när den toppade upp på 270:- efter att ha varit nere och skramlat runt 245:- tyckte jag att det var läge och avyttra lite vilket visade sig vara smart. Väldigt lite sälj alltså. Nu känns det som att jag har en bra balans i aktieportföljen och inga fler säljordrar kommer att göras på bra lång tid om inget exeptionellt inträffar.


Och på tal om courtage så kände jag mig faktiskt lurad av Avanza då jag var helt grön och skulle köpa mina första aktier. Jag betalade utan att veta om det ett courtage på 69:- på mina första två affärer (jag handlade för 2200:- och 2500:-) Helt horibelt och jag ändrade sedan till den lägsta klassen 39:- i minimi avgift. Det blev ytterligare två affärer i denna nya courtageklass innan Avanza äntligen införde att det skulle vara 0:- i courtage tills man nått ett samlat värde på 50 000:- på sina investeringar. Jag känner mig fortfarande lurad som nybörjare på det helt onödiga högre courtageklassen. Detta var ett misstag jag gjorde. När jag sedan uppfyllt 50 000kr gränsen så bytte jag omgående till minimiavgiften 1:- och har stannat där.


Misstag gör man väldigt ofta pga man blir girig. Man vill ha mer och snabba pengar! Jag var ytterst nära att börja månadsspara i en extremt dyr fond i höstas men tog mitt förnuft till fånga och det är jag evenerligt glad för. Girigheten i mig hade fått fäste för en kort stund och jag trodde att jag skulle göra en bra affär men insåg till slut att jag hade gått utanför mina riktlinjer och troligen skulle begå ett misstag om jag gjort slag i saken. Nu i efterhand kan jag konstatera att alla mina befintliga fonder följt med upp och ligger över DJ world index.
Tundra Pakistan fond A (aktivt förvaltad) med en avgift på 2,5% som jag då tänkte mig skulle bli en kanonbra kortsiktig fond ligger minus -7,63% på en månad! NU är jag glad att jag aldrig satsade en enda krona i den pissfonden!


Det gäller kanske inte att alltid ha 100% rätt men man ska åtminstone inte ha helt fel.
Och på tal om fel så avslutar jag mitt inlägg med en klassiker. Man kan inte annat än älska Brasse, Eva och Magnus i sketchen fel, fel fel! Latjolajbanlådan.
Trevlig helg på er alla!


måndag 12 juni 2017

Framtidsspaning

På tv såg jag igår ett väldigt intressant program. En av kanelerna, utan reklam, eftersom jag fullständigt hatar reklamavbrott när jag väl tittar. Evigt tacksam att Sverige har två kanaler utan denna förpestande och irriterande företeelse. Nå väl, programet handlade i stort om olika energikällor som används och en jämförelse med förnybara energikällor som solenergi och vindenergi. Jag blev glatt överraskad när reporter visade på att ex. USA minskar sin export av kol. Om jag fattade saken rätt så är det även interna strider i landet om vad man ska satsa på. De soliga staterna har redan byggt stora anläggningar där man utnyttjar soljuset och flera stora vindkraftsparker går för fullt. Jag gillar tanken att gratis kunna använda solens och vindens energier som inte förpestar vår jord.



Det visade sig att Kina storsatsar på solenergi, Indien storsatsar och har byggt världes största solanläggning. Saudiarabien storsatsar på solenergi och bygger feta stora anläggningar. Jag gissar att de insett att oljan förr eller senare kommer att sina. De har redan märkt av att bilar dricker mindre bränsle och att den totala oljeexporten minskar. Dax att hitta på något nytt och rent räknemässigt så skulle Saudi kunna försörja resten av världen med el. Helt sjukt egentligen. Deras ökanar, men nu tippar jag bara, har säg 300 soldygn om året, kanske ännu mer, skulle komma till mer nytta än man föreställt sig.

Det enda problemet jag ser i solspaningen är att delvis odlingsbar yta upptas av dessa gigantiska parker. Inte så bra eftersom vi blir fler och fler på denna planet. Var ska maten komma ifrån? Vi kommer så klart att börja bygga mer och mer på höjden, i vart fall i de större städerna.
70% av jordens yta består av vatten. Största delen är saltvatten. Stora delar av jordens befolkning lider av att inte ha rent vatten eller vatten över huvud taget.
Grundvattennivåerna i Sverige har slagit rekord i lågt vattenstånd 2017. Jag bara nämner det sådär i förbifarten.

Elon Musk bygger elbilar och elbilar är framtiden. Till och med lilla Volvo storsatsar på elbilar och inom 20-30år tror jag ärligt att det inte finns så många nytillverkade bilar som bara går på bensin/disel. Troligen på kortare tid än så.
Batteri och lagring av el blir bättre och bättre. Några år in i framtiden är batterierna troligvis mycket effektivare och lite mindre. 40mil på en laddning med dagens teknik lovar gott inför vad som ska komma. Elon bygger just nu på världens största batterianläggning för att kunna lagra el.
 
Nanoteknik och grafen är spännande och där kan man tydligen utnyttja smått och tunnt till att ev göra målarfärg som är uppsamlare av energy som går att ta tillvara. Coolt att måla sitt garage i denna färg och ladda upp sin elbil med. Tillämningarna är oändliga och framtiden är spännande!

Hur ska man som investerare tänka? Ja det kanske inte är helt fel att skaffa sig en framtidsportfölj. Om inte till sig själv så till barn eller barnbarn kanske?
Ett eller flera bra solfångare/solpanel-bolag bör väl ingå. Ett spännande bolag som omvandlar saltvatten till sötvatten är inte helt fel. Ett bolag som sysslar med vindkraft. Det kanske redan idag finns fonder som har snappat upp detta så man kan få hela buketten om man har tur, men för allt i världen, betala inte för mycket i fondavgift, de är ju tänkta att vara riktigt långsiktiga.

Många spännande saker på gång och utvecklingen stoppar inte. Jag önskar bara att min kristallkula var lite klarare så skulle jag gärna dela med mig av vad ni ska satsa på men nu är det så illa att det är beslut ni får ta själva :-)







torsdag 1 juni 2017

Den gode, den onde.....

Inom ekonomibloggsfären finns det en ganska klar gräns mellan de som gillar och de som ogillar preferensaktier. Det blir självklart så att antingen äger man dem eller gör man det inte. Orsakerna till varför man äger eller inte är kanske inte lika självklara men det vanligaste argumentet jag läst är att det inte lönar sig på lång sikt. Vad man menar med lång sikt är oklart men troligen betyder det 10år och mer. Ett annat argument som man tar i samma andetag är att man inte får någon utdelningshöjning. Detta är förvisso sant men det finns företag som har klen utdelningshöjning eller ingen höjning alls på flera år och i värsta fall så sänker man utdelningen vissa år. Ett tredje argument emot preferensaktier men som inte är lika starkt är att aktiens pris/värde inte har någon utveckling jämfört med vanliga stamaktier, Dvs kursutvecklingen och därmed aktiens värde utvecklas inte lika mycket och därmed förlorar man ett värde. Det är sant så länge du tänker sälja dina stamaktier någon gång i framtiden men de flesta långsiktiga bloggare jag läser tänker nog aldrig i de banorna att de tänker sälja. De flesta vill behålla sina aktier och därför tycker jag att det argumentet får mikrosprickor i sig. Sant är dock att preferensaktier inte har så häftiga kursrörelser varken uppåt eller neråt, men visst rör de på sig.
Jag tänke nu försöka bena ut mina egna argument till varför jag har preferensaktier i min portfölj. Jag har tagit fram alla mina siffror som jag använt som beräkningsunderlag från Börsdata.se (www.borsdata.se) Ni kan själva göra uppställningar och dubbelkolla vilket jag rekommenderar. Man ska aldrig lita på någon annan än sig själv. Historiken går minst 10år tillbaka i tiden men tyvärr så är det så knepigt med preferensaktier att vissa av dem löses in efter ett antal år och jag hittade inte data från mer än en enda preff som var så gammal som 10år. Alla jag själv äger har varit aktiva kortare livstid. Ex. så  släppte Akelius sin preff 2014, Klövern släppte sin 2012 och Balder sin 2011. Alltså lite för kort historik för att göra alla glada. Jag skulle kunna satt upp ett exempel med bara 5år historik men då hade bara belackarna fått vatten på sin kvarn. -För kort mättid! Så jag fick nöja mig med Sagax preferens.
Man ska också ha klart för sig att statistik kan användas godtyckligt och med viss vinkel om man vill. I mina egna beräkningar så försöker jag verkligen att hålla mig till faktan och inte vinkla det dit jag önskar att resultatet ska gå. Det hade ju varit ett själbedrägligt och rent korkat beteende att grunda mina beslut på felaktiga grunder. Det enda jag medvetet uteslutit är ören. Jag har avrundat till närmsta hela krona när jag skrivit ut värde på någonting, aktiepris, utdelning osv.

Själva undersökningen syftade ju till att: Ta reda på om det ligger någon sanning i att preferensaktier inte är någonting att ha i en portfölj. Varför så många bloggare ratar dem och inte ens vill ta i dem med tång? Jag ville egentligen ha mina egna preferensinnehav och vanliga aktier med men jag lyckades som sagts bara delvis för att det helt enkelt inte fanns någon statistik. Jag presenterar en jämförelse mellan en vanlig stamaktie, och vad passar bättre än att ta flera av dem jag äger själv. Ingen långsiktig investerare kan väl tycka att Axfood, Investor och Castellum är skitaktier! De representerar ett bra urval av vad många är ägare till.

Tanken var alltså att jämföra två olika portföljer. Den ena portföljen innehöll 2 vanliga aktier och den andra portföljen innehöll en blandning av preferensaktier och vanliga aktier i fördelningen 50/50. Jag följer utvecklingen under 10år och så tittar jag på resultatet. Man ska ha klart för sig att det finns en mängd olika varianter på hur man skulle kunna jämföra. Om jag hade valt tio olika aktier i stället för fyra, hade utfallet blivit annorlunda då? Om jag hade valt en ren portfölj med bara preferensaktier uppställd mot en med vanliga stamaktier, vilket utfall hade jag då fått? Tyvärr så förhindrar tillgänglig data sanningen men det är fritt att spekulera, fem års data går ju att få fram, och troligen hade en ren preffportfölj piskat en vanlig portfölj med stabil bolag gul o blå! Jag vågar sticka ut hakan och påsta detta efter den oempiriska undersökningen jag gjort.

Tanken slår mig, om jag skulle börja från noll igen hur hade jag då gjort. Med det jag vet idag så skulle jag nog dragit på rejält med preferensaktier från dag 1 och så småning om växlat över till att köpa vanliga aktier för utdelningen från preferensaktierna. Varför då? Jo, ju snabbare jag kan få ut pengar ju snabbare kan jag återinvestera och så växer pengarna ännu snabbare. Alla har ju hört talas om ränta på ränta effekten och hur får jag mer valuta för pengarna? Vanliga aktier har oftast 3-5% utdelning medan preferensaktier har utdelning som ligger på 5-7% ibland till och med lite mer.
Dessutom så har preferensaktier utdelning 4 gånger om året och vid varje utdelningstillfälle kan jag återinvestera. Det blir onekligen en viss skillnad i utväxlingen på din växande förmögenhet. En bra start är viktig om man har kort tid på sig. Men de första tio åren av investeringar hade jag definitivt kört på detta viset. Jag har ingen övertro på preferensaktier men som raketbränsle i portföljen så har jag svårt att hitta någoting som är bättre. Hur coolt hade det inte varit med en preferensportfölj som varje månad fyllt på inköpen av indexfonder? Där kan vi snacka om att utnyttja olika tillgångsslag på bästa sätt. "kortsiktiga" preferensaktier som fyller på mina långsiktiga fonder. Tabellerna som följer är en av anledningarna till varför jag blivit lite smått förtjust i preffar, en annan anledning är att det är väldigt roligt med utdelningar året om varje månad. Det ska va kul o spara, annars kan det kvitta.......       Lite galenskapande om ni fattar vinken.

Tabell 1.
Här följer jag Axfood under tio år. Hur mycket de har delat ut och vad direktavkastningen varit.
I början av 2008 kostade en aktie 65kr och i år 2017 ungefär 140kr. Det ger oss en kursvinst på runt 75kr/ aktie. Som vi ser så har Axfood aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Axfood ut 42,50kr/ aktie under denna perioden.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr   2:-   2,50:-   3:-   3:-   3:-   3,75:-   4,25:-   9:-   6:-   6:-
Dir.avk %4,025,565,315,235,045,074,246,514,014,14



Vi tittar till Investor under samma period som Axfood. I början av 2008 så kostade en Investor-aktie 165kr och idag 2017 så ligger den på 399kr. Kursvinst på 234kr! Under perioden har Investor aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Investor ut 75kr/aktie under denna tioårsperiod.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr4:-4:-5:-6:-7:-8:-9:-10:-11:-11:-
Dir.avk %3,233,53,744,464,784,073,653,173,652,76



Nu kikar vi på Sagax preferens. Det enda bolaget jag kunde hitta tioårig statistik på men som får gälla som en mall för alla preferensaktier vilket är ett högst rimligt antagande. Som vi ser så har preferensaktien exakt samma utdelning under hela tioårsperioden. En Sagax-aktie kostade 2008 ungefär 27kr och kursen 2017 ligger på 33kr. Kursvinst: 6kr  Totalt så delade Sagax ut 20kr/aktie under denna tioåriga period.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-
Dir.avk %8,128,157,717,527,016,575,875,636,136,13


Om vi nu ställer upp dessa bolag mot varandra och gör antagandet att vi investerade 20 000kr var i alla tre bolagen 2008 och så låter vi tiden gå fram till 2017. I detta scenariot har jag inte återinvesterat i nya aktier när utdelningarna kommit utan jag har bara samlat summan på hög utan ränta. Så här ser uppställningen och resultatet ut. Vi kan se från år till år att utdelningarna ökar i de vanliga aktierna men att utdelningen står still i preferensaktien.

År2008200920102011201220132014201520162017
Axfood614:-768:-921:-921:-921:-1151:-1305:-2763:-1842:-1842:-
Investor484:-484:-605:-726:-847:-968:-1089:-12101331:-1331:-
Sagax1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-


Rak räkning skulle man kunna kalla det till skillnad från återinvesterad räkning. Och summeringen ger rena tal i kronor. 






Bolag total utdelning efter 10 år

Axfood 13 048,00 kr

Investor 9 075,00 kr

Sagax 14 800,00 kr




Skillnaden mellan Sagax och investor enbart i utdelning är 5725kr! Hade vi återinvesterat utdelningarna så hade skillnaden varit ännu större. Från preferensaktierna så är det ju utdelning 4 gånger varje år och då hade preffen fått ett försprång, en bättre och snabbare ränta på ränta effekt. Obs! nu är inte aktiepriset/kursökningen inräknad i slutet. Det enda sättet som Investor i detta fallet slår preferensaktien är om vi säljer investoraktien och varför skulle vi vilja göra det? Då missar jag ju hela poängen med att vara långsiktig. Att sälja av en del och omalokera är en annan sak det kan man med fördel göra även med preferensaktier. Jag hade kunnat stoppa in i stort sett vilket bra stort bolag som helst H&M, ICA, Skanska osv och fått i stort sett samma resultat. 

En jämförelse mellan en ren fortfölj Preferensaktier och en med vanliga aktier vinner alltså preferensaktierna i ren utdelning. En jämförelse mellan en ren aktieportfölj och en blandportfölj med aktier och preferensaktier så vinner blandportföljen.

Så för min egen del tycker jag mig skingrat dimmorna en aning vad det gäller ryktet om att preferensaktier är skit att ha i sin portfölj. Skulle nog vilja påstå att tio år kan man lätt äga preffar utan att känna sig orolig. Enligt exemplet så hade kanske Axfood kommit ifatt rent utdelningsmässigt om vi fortsatt 2-3år till men det bygger på att deras utdelning fortsätter stiga i framtiden också. Har man byggt upp en bra buffer med pengar utanför börsen och en portfölj bestående av många olika tillgångsslag, indexfonder, vanliga aktier och preferensaktier så tror jag att man har en riktigt god bas att stå på. Jag får ju egentligen det bästa av alla världar.


Om indexfonder är den gode, aktier den onde så är väl preferensaktier i så fall den fule! Avslutar med ett klassiskt klipp från en av de bästa westernfilmer som gjorts, Den gode, den onde och den fule.