fredag 16 juni 2017

Fel fel fel!

För att kunna bli en bra investerare dvs en investerare som över tid presterar ok och inte förlorar några pengar måste man bla lära sig av sina felsteg. Man gör alltså inte samma misstag två gånger. Man kan förlora pengar men har om man inte är idiot, chans att ta igen dem. Felstegen kan vara allt i från att man satsat för mycket i en enskild aktie, man kanske har satsat på något förhoppningsbolag som sedan gått ner ordentligt eller till och med kraschat. Man har sålt sina aktier för sent eller för tidigt och gått miste om många sköna kronor. Det finns ett ordspråk som lyder ungefär: Det är korkat att göra alla misstag själv, lär dig av andras. Det finns många människor som har tur i aktiespekulationer men i ett längre perspektiv håller det inte och man måste även vara klok. Att vara klok i en snabbt föränderlig börsvärld är inte lätt men rådet att lära sig av alla andras misstag är en bra början. Alltså satsar jag INTE på förhoppningsbolag som ev skulle kunna bli en börsraket. Där är ett råd jag tagit till mig. Misstaget att tro att jag själv kan slå index har jag inte ens övervägt. Mina kunskaper är allt för snålt tilltagna för att jag skulle kunna bli en riktigt bra aktieinvesterare. Alltså investerar jag delvis i fonder. Men eftersom jag även gillar utdelningar så har det blivit aktier i stabila bra bolag och som grädde på moset lite preferensaktier.
Men vänta lite nu, har jag aldrig förlorat någonting på börsen? Det enkla svaret är nej. Jag har hittils inte gjort någon förlustaffär. (förlustaffär räknar jag om jag sålt aktier som backat, innehav som backat men fortfarande äger räknar jag inte som förlust så länge jag inte säljer) Förklaringen till det kan delvis förklaras med att jag läst väldigt mycket. Böcker, bloggar, tidningar och webbsidor om ekonomi har jag konsumerat till ögonen var fyrkantiga och jag har alltså på kort tid tillgodogjort mig årtionden av kloka investerares råd. Jag har inte följt dem slaviskt men mina riktlinjer är dragna efter andras erfarenheter. Varför ska jag begå misstag jag inte behöver göra när det egentligen är lätt att undvika dem. Man kan inte förutse allting och förr eller senare kanske jag gör ett misstag eller två men det kommer aldrig att bli några stora så ifall. Jag undviker de värsta fallgroparna.


Om jag tittar i backspegeln och studerar det senaste året så kan jag konstatera att jag bara sålt aktier några få gånger. Bara en enda gång, den allra första sålde jag för att jag ville känna att jag gjort en vinst för vinstens skull. Glädjen blev dock kortvarig eftersom bolaget (Swedish Match) meddelade att man skulle göra en extrautdelning så jag köpte i omgångar (på smådippar) tillbaka bolaget till portföljen. Jag erkänner att jag var påverkad av en kollega som spekulerar med aktier detta misstag gör jag inte om även om jag faktiskt gick med vinst.
Så här ser mina säljaffärrer ut de senaste året, obs courtage ej inräknat:
Swedish Match köpt 20st för 278:-/st  sålde för 306:-  vinst: 560kr
H&M köpte 70st för 250:-/st       sålde 20st för 270:-    vinst: 400kr
Investor köpte 20st för 270:-/st  sålde 20st för 386:-  vinst: 2320kr
Nordea köpte 35st för 106:-/st     sålde 35st för 116:-   vinst: 200kr


Alla pengar från vinster och försäljningar har jag återinvesterat i andra aktier eller fonder. Investor sålde jag för att posten var så liten och kursen har rusat och är för tillfället en bit över 400 kr och nyinvestering där känns ointressant.
Nordea sålde jag av liknande själ. H&M hade pendlat rätt kraftigt och hade övervikt i portföljen så när den toppade upp på 270:- efter att ha varit nere och skramlat runt 245:- tyckte jag att det var läge och avyttra lite vilket visade sig vara smart. Väldigt lite sälj alltså. Nu känns det som att jag har en bra balans i aktieportföljen och inga fler säljordrar kommer att göras på bra lång tid om inget exeptionellt inträffar.


Och på tal om courtage så kände jag mig faktiskt lurad av Avanza då jag var helt grön och skulle köpa mina första aktier. Jag betalade utan att veta om det ett courtage på 69:- på mina första två affärer (jag handlade för 2200:- och 2500:-) Helt horibelt och jag ändrade sedan till den lägsta klassen 39:- i minimi avgift. Det blev ytterligare två affärer i denna nya courtageklass innan Avanza äntligen införde att det skulle vara 0:- i courtage tills man nått ett samlat värde på 50 000:- på sina investeringar. Jag känner mig fortfarande lurad som nybörjare på det helt onödiga högre courtageklassen. Detta var ett misstag jag gjorde. När jag sedan uppfyllt 50 000kr gränsen så bytte jag omgående till minimiavgiften 1:- och har stannat där.


Misstag gör man väldigt ofta pga man blir girig. Man vill ha mer och snabba pengar! Jag var ytterst nära att börja månadsspara i en extremt dyr fond i höstas men tog mitt förnuft till fånga och det är jag evenerligt glad för. Girigheten i mig hade fått fäste för en kort stund och jag trodde att jag skulle göra en bra affär men insåg till slut att jag hade gått utanför mina riktlinjer och troligen skulle begå ett misstag om jag gjort slag i saken. Nu i efterhand kan jag konstatera att alla mina befintliga fonder följt med upp och ligger över DJ world index.
Tundra Pakistan fond A (aktivt förvaltad) med en avgift på 2,5% som jag då tänkte mig skulle bli en kanonbra kortsiktig fond ligger minus -7,63% på en månad! NU är jag glad att jag aldrig satsade en enda krona i den pissfonden!


Det gäller kanske inte att alltid ha 100% rätt men man ska åtminstone inte ha helt fel.
Och på tal om fel så avslutar jag mitt inlägg med en klassiker. Man kan inte annat än älska Brasse, Eva och Magnus i sketchen fel, fel fel! Latjolajbanlådan.
Trevlig helg på er alla!


måndag 12 juni 2017

Framtidsspaning

På tv såg jag igår ett väldigt intressant program. En av kanelerna, utan reklam, eftersom jag fullständigt hatar reklamavbrott när jag väl tittar. Evigt tacksam att Sverige har två kanaler utan denna förpestande och irriterande företeelse. Nå väl, programet handlade i stort om olika energikällor som används och en jämförelse med förnybara energikällor som solenergi och vindenergi. Jag blev glatt överraskad när reporter visade på att ex. USA minskar sin export av kol. Om jag fattade saken rätt så är det även interna strider i landet om vad man ska satsa på. De soliga staterna har redan byggt stora anläggningar där man utnyttjar soljuset och flera stora vindkraftsparker går för fullt. Jag gillar tanken att gratis kunna använda solens och vindens energier som inte förpestar vår jord.



Det visade sig att Kina storsatsar på solenergi, Indien storsatsar och har byggt världes största solanläggning. Saudiarabien storsatsar på solenergi och bygger feta stora anläggningar. Jag gissar att de insett att oljan förr eller senare kommer att sina. De har redan märkt av att bilar dricker mindre bränsle och att den totala oljeexporten minskar. Dax att hitta på något nytt och rent räknemässigt så skulle Saudi kunna försörja resten av världen med el. Helt sjukt egentligen. Deras ökanar, men nu tippar jag bara, har säg 300 soldygn om året, kanske ännu mer, skulle komma till mer nytta än man föreställt sig.

Det enda problemet jag ser i solspaningen är att delvis odlingsbar yta upptas av dessa gigantiska parker. Inte så bra eftersom vi blir fler och fler på denna planet. Var ska maten komma ifrån? Vi kommer så klart att börja bygga mer och mer på höjden, i vart fall i de större städerna.
70% av jordens yta består av vatten. Största delen är saltvatten. Stora delar av jordens befolkning lider av att inte ha rent vatten eller vatten över huvud taget.
Grundvattennivåerna i Sverige har slagit rekord i lågt vattenstånd 2017. Jag bara nämner det sådär i förbifarten.

Elon Musk bygger elbilar och elbilar är framtiden. Till och med lilla Volvo storsatsar på elbilar och inom 20-30år tror jag ärligt att det inte finns så många nytillverkade bilar som bara går på bensin/disel. Troligen på kortare tid än så.
Batteri och lagring av el blir bättre och bättre. Några år in i framtiden är batterierna troligvis mycket effektivare och lite mindre. 40mil på en laddning med dagens teknik lovar gott inför vad som ska komma. Elon bygger just nu på världens största batterianläggning för att kunna lagra el.
 
Nanoteknik och grafen är spännande och där kan man tydligen utnyttja smått och tunnt till att ev göra målarfärg som är uppsamlare av energy som går att ta tillvara. Coolt att måla sitt garage i denna färg och ladda upp sin elbil med. Tillämningarna är oändliga och framtiden är spännande!

Hur ska man som investerare tänka? Ja det kanske inte är helt fel att skaffa sig en framtidsportfölj. Om inte till sig själv så till barn eller barnbarn kanske?
Ett eller flera bra solfångare/solpanel-bolag bör väl ingå. Ett spännande bolag som omvandlar saltvatten till sötvatten är inte helt fel. Ett bolag som sysslar med vindkraft. Det kanske redan idag finns fonder som har snappat upp detta så man kan få hela buketten om man har tur, men för allt i världen, betala inte för mycket i fondavgift, de är ju tänkta att vara riktigt långsiktiga.

Många spännande saker på gång och utvecklingen stoppar inte. Jag önskar bara att min kristallkula var lite klarare så skulle jag gärna dela med mig av vad ni ska satsa på men nu är det så illa att det är beslut ni får ta själva :-)







torsdag 1 juni 2017

Den gode, den onde.....

Inom ekonomibloggsfären finns det en ganska klar gräns mellan de som gillar och de som ogillar preferensaktier. Det blir självklart så att antingen äger man dem eller gör man det inte. Orsakerna till varför man äger eller inte är kanske inte lika självklara men det vanligaste argumentet jag läst är att det inte lönar sig på lång sikt. Vad man menar med lång sikt är oklart men troligen betyder det 10år och mer. Ett annat argument som man tar i samma andetag är att man inte får någon utdelningshöjning. Detta är förvisso sant men det finns företag som har klen utdelningshöjning eller ingen höjning alls på flera år och i värsta fall så sänker man utdelningen vissa år. Ett tredje argument emot preferensaktier men som inte är lika starkt är att aktiens pris/värde inte har någon utveckling jämfört med vanliga stamaktier, Dvs kursutvecklingen och därmed aktiens värde utvecklas inte lika mycket och därmed förlorar man ett värde. Det är sant så länge du tänker sälja dina stamaktier någon gång i framtiden men de flesta långsiktiga bloggare jag läser tänker nog aldrig i de banorna att de tänker sälja. De flesta vill behålla sina aktier och därför tycker jag att det argumentet får mikrosprickor i sig. Sant är dock att preferensaktier inte har så häftiga kursrörelser varken uppåt eller neråt, men visst rör de på sig.
Jag tänke nu försöka bena ut mina egna argument till varför jag har preferensaktier i min portfölj. Jag har tagit fram alla mina siffror som jag använt som beräkningsunderlag från Börsdata.se (www.borsdata.se) Ni kan själva göra uppställningar och dubbelkolla vilket jag rekommenderar. Man ska aldrig lita på någon annan än sig själv. Historiken går minst 10år tillbaka i tiden men tyvärr så är det så knepigt med preferensaktier att vissa av dem löses in efter ett antal år och jag hittade inte data från mer än en enda preff som var så gammal som 10år. Alla jag själv äger har varit aktiva kortare livstid. Ex. så  släppte Akelius sin preff 2014, Klövern släppte sin 2012 och Balder sin 2011. Alltså lite för kort historik för att göra alla glada. Jag skulle kunna satt upp ett exempel med bara 5år historik men då hade bara belackarna fått vatten på sin kvarn. -För kort mättid! Så jag fick nöja mig med Sagax preferens.
Man ska också ha klart för sig att statistik kan användas godtyckligt och med viss vinkel om man vill. I mina egna beräkningar så försöker jag verkligen att hålla mig till faktan och inte vinkla det dit jag önskar att resultatet ska gå. Det hade ju varit ett själbedrägligt och rent korkat beteende att grunda mina beslut på felaktiga grunder. Det enda jag medvetet uteslutit är ören. Jag har avrundat till närmsta hela krona när jag skrivit ut värde på någonting, aktiepris, utdelning osv.

Själva undersökningen syftade ju till att: Ta reda på om det ligger någon sanning i att preferensaktier inte är någonting att ha i en portfölj. Varför så många bloggare ratar dem och inte ens vill ta i dem med tång? Jag ville egentligen ha mina egna preferensinnehav och vanliga aktier med men jag lyckades som sagts bara delvis för att det helt enkelt inte fanns någon statistik. Jag presenterar en jämförelse mellan en vanlig stamaktie, och vad passar bättre än att ta flera av dem jag äger själv. Ingen långsiktig investerare kan väl tycka att Axfood, Investor och Castellum är skitaktier! De representerar ett bra urval av vad många är ägare till.

Tanken var alltså att jämföra två olika portföljer. Den ena portföljen innehöll 2 vanliga aktier och den andra portföljen innehöll en blandning av preferensaktier och vanliga aktier i fördelningen 50/50. Jag följer utvecklingen under 10år och så tittar jag på resultatet. Man ska ha klart för sig att det finns en mängd olika varianter på hur man skulle kunna jämföra. Om jag hade valt tio olika aktier i stället för fyra, hade utfallet blivit annorlunda då? Om jag hade valt en ren portfölj med bara preferensaktier uppställd mot en med vanliga stamaktier, vilket utfall hade jag då fått? Tyvärr så förhindrar tillgänglig data sanningen men det är fritt att spekulera, fem års data går ju att få fram, och troligen hade en ren preffportfölj piskat en vanlig portfölj med stabil bolag gul o blå! Jag vågar sticka ut hakan och påsta detta efter den oempiriska undersökningen jag gjort.

Tanken slår mig, om jag skulle börja från noll igen hur hade jag då gjort. Med det jag vet idag så skulle jag nog dragit på rejält med preferensaktier från dag 1 och så småning om växlat över till att köpa vanliga aktier för utdelningen från preferensaktierna. Varför då? Jo, ju snabbare jag kan få ut pengar ju snabbare kan jag återinvestera och så växer pengarna ännu snabbare. Alla har ju hört talas om ränta på ränta effekten och hur får jag mer valuta för pengarna? Vanliga aktier har oftast 3-5% utdelning medan preferensaktier har utdelning som ligger på 5-7% ibland till och med lite mer.
Dessutom så har preferensaktier utdelning 4 gånger om året och vid varje utdelningstillfälle kan jag återinvestera. Det blir onekligen en viss skillnad i utväxlingen på din växande förmögenhet. En bra start är viktig om man har kort tid på sig. Men de första tio åren av investeringar hade jag definitivt kört på detta viset. Jag har ingen övertro på preferensaktier men som raketbränsle i portföljen så har jag svårt att hitta någoting som är bättre. Hur coolt hade det inte varit med en preferensportfölj som varje månad fyllt på inköpen av indexfonder? Där kan vi snacka om att utnyttja olika tillgångsslag på bästa sätt. "kortsiktiga" preferensaktier som fyller på mina långsiktiga fonder. Tabellerna som följer är en av anledningarna till varför jag blivit lite smått förtjust i preffar, en annan anledning är att det är väldigt roligt med utdelningar året om varje månad. Det ska va kul o spara, annars kan det kvitta.......       Lite galenskapande om ni fattar vinken.

Tabell 1.
Här följer jag Axfood under tio år. Hur mycket de har delat ut och vad direktavkastningen varit.
I början av 2008 kostade en aktie 65kr och i år 2017 ungefär 140kr. Det ger oss en kursvinst på runt 75kr/ aktie. Som vi ser så har Axfood aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Axfood ut 42,50kr/ aktie under denna perioden.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr   2:-   2,50:-   3:-   3:-   3:-   3,75:-   4,25:-   9:-   6:-   6:-
Dir.avk %4,025,565,315,235,045,074,246,514,014,14



Vi tittar till Investor under samma period som Axfood. I början av 2008 så kostade en Investor-aktie 165kr och idag 2017 så ligger den på 399kr. Kursvinst på 234kr! Under perioden har Investor aldrig sänkt sin utdelning. Ett bra och stabilt bolag med andra ord. Totalt så delade Investor ut 75kr/aktie under denna tioårsperiod.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr4:-4:-5:-6:-7:-8:-9:-10:-11:-11:-
Dir.avk %3,233,53,744,464,784,073,653,173,652,76



Nu kikar vi på Sagax preferens. Det enda bolaget jag kunde hitta tioårig statistik på men som får gälla som en mall för alla preferensaktier vilket är ett högst rimligt antagande. Som vi ser så har preferensaktien exakt samma utdelning under hela tioårsperioden. En Sagax-aktie kostade 2008 ungefär 27kr och kursen 2017 ligger på 33kr. Kursvinst: 6kr  Totalt så delade Sagax ut 20kr/aktie under denna tioåriga period.

År2008200920102011201220132014201520162017
Utd i kr2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-2:-
Dir.avk %8,128,157,717,527,016,575,875,636,136,13


Om vi nu ställer upp dessa bolag mot varandra och gör antagandet att vi investerade 20 000kr var i alla tre bolagen 2008 och så låter vi tiden gå fram till 2017. I detta scenariot har jag inte återinvesterat i nya aktier när utdelningarna kommit utan jag har bara samlat summan på hög utan ränta. Så här ser uppställningen och resultatet ut. Vi kan se från år till år att utdelningarna ökar i de vanliga aktierna men att utdelningen står still i preferensaktien.

År2008200920102011201220132014201520162017
Axfood614:-768:-921:-921:-921:-1151:-1305:-2763:-1842:-1842:-
Investor484:-484:-605:-726:-847:-968:-1089:-12101331:-1331:-
Sagax1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-1480:-


Rak räkning skulle man kunna kalla det till skillnad från återinvesterad räkning. Och summeringen ger rena tal i kronor. 






Bolag total utdelning efter 10 år

Axfood 13 048,00 kr

Investor 9 075,00 kr

Sagax 14 800,00 kr




Skillnaden mellan Sagax och investor enbart i utdelning är 5725kr! Hade vi återinvesterat utdelningarna så hade skillnaden varit ännu större. Från preferensaktierna så är det ju utdelning 4 gånger varje år och då hade preffen fått ett försprång, en bättre och snabbare ränta på ränta effekt. Obs! nu är inte aktiepriset/kursökningen inräknad i slutet. Det enda sättet som Investor i detta fallet slår preferensaktien är om vi säljer investoraktien och varför skulle vi vilja göra det? Då missar jag ju hela poängen med att vara långsiktig. Att sälja av en del och omalokera är en annan sak det kan man med fördel göra även med preferensaktier. Jag hade kunnat stoppa in i stort sett vilket bra stort bolag som helst H&M, ICA, Skanska osv och fått i stort sett samma resultat. 

En jämförelse mellan en ren fortfölj Preferensaktier och en med vanliga aktier vinner alltså preferensaktierna i ren utdelning. En jämförelse mellan en ren aktieportfölj och en blandportfölj med aktier och preferensaktier så vinner blandportföljen.

Så för min egen del tycker jag mig skingrat dimmorna en aning vad det gäller ryktet om att preferensaktier är skit att ha i sin portfölj. Skulle nog vilja påstå att tio år kan man lätt äga preffar utan att känna sig orolig. Enligt exemplet så hade kanske Axfood kommit ifatt rent utdelningsmässigt om vi fortsatt 2-3år till men det bygger på att deras utdelning fortsätter stiga i framtiden också. Har man byggt upp en bra buffer med pengar utanför börsen och en portfölj bestående av många olika tillgångsslag, indexfonder, vanliga aktier och preferensaktier så tror jag att man har en riktigt god bas att stå på. Jag får ju egentligen det bästa av alla världar.


Om indexfonder är den gode, aktier den onde så är väl preferensaktier i så fall den fule! Avslutar med ett klassiskt klipp från en av de bästa westernfilmer som gjorts, Den gode, den onde och den fule.


tisdag 30 maj 2017

Utan snus i två dagar......

En av mina favoriter när jag växte upp var Pippi Långstrump. Säkert en idol och förebild för många unga på den tiden. Pippi var självständig och modig hon gick alltid sina egna vägar och stod för sina beslut men hon kunde även se om hon gjort fel och ångra sig. Påhittig och nyfiken, hon var urstark och med det föddes även ett mod som alla vi som läste om Astrid Lindgrens barnbokshjälte avundades. Hon var inte rädd för någonting, inte ens polisen. Nu var ju inte Kling och Klang direkt förebilden för hur en perfekt tränad polis bör vara utan snarare uniformerade töntar likt helan o halvan. Men på den tiden hade man en jäkla respekt för en uniform (vilket inte kan sägas gälla idag) och därför blev hennes drivande med polisen desto mer imponerande. Pippi hade en kappsäck full med guldmynt som hon vid enstaka tillfällen tog fram och utnyttjade. Hon verkade sparsam men inte överdrivet. Om hon kände för det så kunde hon till och med handla godis för dessa mynt. Gissa om man fick mycket godis för ett guldmynt på den tiden!


Pippi är efter alla dessa år fortfarande en favorit hos mig. Hon brydde sig inte så mycket om vad andra tyckte o tänkte utan gick sin egen väg. Men hennes rättspatos var det inget fel på och detta visade hon flera gånger. Hon ogillade bla mobbing, tjuveri, överförmynderi och ställde sig alltid på den svages sida som en god kamrat. En förebild med glimten i ögat även om alla hennes påhitt och hyss kunde få Emil i Lönneberga grön av avund.


Vad dagens Pippi hade hittat på om hon investerat på börsen är svårt att sia om. Kanske hade hon satsat på helt galna saker för att få maximal vinst snabbt eller så kanske hon hade tänkt sig den långsiktiga vägen. Investeringar kan man ju fundera på till öronen trillar av och ändå när man gjort sina val så kan det kännas ovisst. Så är det för alla oss som håller på med detta, Inga undantag. Den som säger något annat ljuger. Då ljuger du lika bra som människorna i Egypten som ljuger och ljuger från det att solen går upp till det att solen går ner, för att cittera Pippi. Det enda som är säkert är att ingenting är säkert.
Det som är viktigt är att du hittar en strategi som passar DIG. Det är dina pengar och därmed är det dina beslut som ligger till grund för hur du gör. Din riskbenägenhet får inte bli för stor, då är du bara korkad, men för liten är inte heller bra, då missar du ju många procent och det blir ju ingen lycklig av.
Men hur ska man då göra? Inte helt enkelt men man skulle kunna dela in det i en skala från ett till tio.
Ett = lägsta risk, pengarna placerade på banken men välj en bank som ger dig ränta. Tio = extremt riskbenägen. Ex. lägger alla pengarna på samma förhoppningsaktie. Sedan finns det allt där i mellan.
Det betyder att om jag är en femma så vill jag ta en viss risk men helst inte förlora. Män har en tendens att vilja vara sexor till åttor medans kvinnor ofta väljer en lägre risk.


Tiden är en av de viktigaste faktorerna vi måste ta med i beräkningarna vi gör. Hur länge har du tänkt var "inne" på börsen är delvis avgörande för vilken strategi du ska välja. Är du en sprinter, medeldistansare eller en maratonlöpare?


Själv är jag nog mest lik en medeldistanslöpare. Fast när jag tänker efter så är jag nog inte ens en medeldistanslöpare utan närmare en hurtig gångare. Jag har 10-12år på mig innan jag tänkt sluta jobba och då kan jag inte ha samma taktik/strategi som sprintern eller maratonlöparen. Jag är inte i behov av snabba pengar samtidigt som risken då är hög. Jag har heller inte 25-35år på mig att investera och således kan jag inte vänta ut bra bolag som har fina utsikter men pissig direktavkastning på 1,5-2%. Jag vill inte betala hög avgift för mina fonder. Vissa fonders avgifter 16 000:- eller mer på bara 10år! (sk normanbelopp) Helt sjukt om du frågar mig.


I mitt fall måste jag alltså försöka hitta någon form av idealisk mellanväg där jag har låg till medelhög risk men ändå maximal utdelning. Mitt recept på detta blev att köra enligt följande:


1. En vettig buffert med pengar som hålls utanför börsen men som jag ändå får bra ränta på.
2. Billiga bra indexfonder.
3. Utdelningsaktier i stabila bolag.
4. Preferensaktier.


Här känner jag att det är lagom avvägt mellan risk och utdelning. Preferensaktierna gör med den korta spartid jag har att det blir lite extra fjutt i utdelningarna. Det enda jag kan känna just nu är att jag inte vet vilken nivå jag ska lägga mig på? Alltså jag vet inte vilken den optimala fördelningen jag ska ha gentemot mina andra innehav. Ska jag bara ha 10%, ska jag ha 30% eller kanske 50%? Detta blir MIN utmaning de kommande åren. Att komma fram till en vettig nivå där jag både känner mig trygg med risken och utdelningen. Lite spännande måste jag säga men jag tror att runt 30% kan vara någonting att sikta på. Åsikter om fördelning tar jag gärna emot. Men i slutändan så står jag där ensam och likt Pippi så får jag ta mina egna beslut.

Utan snus i två dagar är en klassikerscen där Pippi resonerar sig fram och förklarar för Tommy och Annika varför de ska skriva som hon säger. Det kan finnas vissa invändningar mot hennes resonemang men Pippi är Pippi. Tänk vilket liv det hade blivit om swedish Match hade använt sig av denna scenen i sin reklam....! 


torsdag 18 maj 2017

Svinen i Allra

Detta blir ett lite ovanligare inlägg, inte lika balanserat som brukligt är. Känsliga läsare varnas!



Jag kan inte låta bli att förundras över hur svinaktigt giriga folk kan bli. Jag blir så förbannad så jag kokar! Det jag tänker ta upp är den sk pensionsskandalen i Allra. Allting jag läst i detta ärende får mig bara att må illa. Jag tänker först på oskyldiga människor som drabbas för att de litat på att en förvaltare ska sköta om deras kapital på bästa sätt men blir istället fett blåsta.
Nummer två är att kända personer som på ett eller annat sätt haft inkomster därifrån och fungerat som reklampelare (inkastare) Typ Tomas Bodström som försvinner ut bakvägen utan att ens uttala sig. Ett klassiskt råttorna lämnar det sjunkande skeppet scenario. Fegt och ryggradslöst skulle jag vilja påstå!


Nummer tre. Jag kan ändå inte släppa en ganska oetisk tanke. Om ägarnas girighet inte varit så förbannat stor skulle de säkert ha klarat sig betydligt längre, kanske till och med för alltid. Om de hade nöjt sig med att fiffla undan någon enstaka miljon om året. så skulle jag ha gjort, därav den oetiska tanken.


Nu känns det ändå bra att ekobrotsmyndigheten tagit tag i detta och ställer de ansvariga till svars. Ännu är ju inte sista ordet sagt i denna historia så vi får väl avvakta hur det slutar. Personligen hoppas jag att de åker dit rejält. Det bästa hade varit spöstraff på stadens torg!


Ålandsbanken har tagit över förvaltningen av de kvarvarande pengarna och man kan ju hoppas att mångmiljonbeloppen som fattas kommer till rätta men troligen så blir det bara en liten del som till slut hittar hem igen.


Detta är en tråkig påminnelse om hur viktigt det är att man ser om sina pengar/investeringar och hur de utvecklas. Att själv vara din egen förvaltare är enklare än vad folk i allmänhet tror. Ta kontroll över din ekonomi och dina investeringar som kommer det att sluta väl och ingen ska någonsin få roffa åt sig mina surt fövärvade slantar. Själv är bäste dräng.

lördag 13 maj 2017

Långsiktig utan tålamod

Som långsiktig småsparare råkar man ibland ut för dilemma. När det går bra är det lätt att klappa sig själv på axeln och tycka att man tillhör elitskiktet av investerare och att det minsann inte är så svårt ändå. Men ett viktig redskap man bör ha i sin verktygslåda är självkritik/självinsikt. Med hjälp av dessa kan man försöka analysera sig själ och varför man agerar som man gör. Jag ska ta ett exempel.
Jag har två aktier i portföljen som ligger back rejält, 2000kr ungefär i varje aktie. H&M och Kopparbergs är de jag pratar om. Under normal fårhållanden hade jag stört mig någonting fruktansvärt på detta, att ligga back, usch o fy!
När jag nu gör en helt oproffisionell analys av mitt tänk kring detta så kommer jag ändå fram till att jag inte känner någon rädsla för hur det ska gå. En av anledningarna är att jag faktiskt får utdelning från aktierna och i vart fall Kopparberg går bra och säljer mer än de någonsin gjort. H&M o sin sida känns det som att de kommer att rida ut stormen även om det tar lite tid. Och så länge det inte blir några utdelningssänkningar i bolagen så behåller jag aktierna.
Jag känner mig ännu så länge bekväm med denna insikten.



Mitt andra lilla dilemma rörde en av mina fonder. Jag har under några veckors tid funderat fram och tillbaka hur jag ska göra. I går kväll satte jag mig ner för att analysera och jämföra för att ytterligare antingen stärka eller avfärda mina tankar. Denna gången gäller det Spiltan aktiefond global investmentbolag. Graferna på Avanzas jämförelseindex var inget vidare när jag körde mot World index och samtidigt satte upp min globalfond. För att strö ännu mer salt i såren så påtade jag även in syskonet Spiltan aktiefond investmentbolag (sverige). Man har ju läst att man aldrig ska gifta sig med sina aktier och detta borde gälla i lika grad för fonder. Om någonting inte går bra ska man avyttra/sälja. MEN tidsaspekten måste man ta i beaktande. Spiltan global har inte funnits med så länge och utvecklingen hittils på 6 1/2 månad har varit ok men inte kanon. Lägger jag därtill att jag faktiskt får betala 0,5% i fondavgift så drar det ner mitt betyg ytterligare. Lite knasigt kanske då jag faktiskt ägt fonden sedan dag 1 då den introducerades. Jag har alltså känslomässiga band till fonden. Det kunde varit roligt att om 10-15 år kunna säga att man varit med från början men det är inget bra argument för att behålla den. Det är åtminstone inte rätt argument.
Jag gillar Spiltan och därför så stannar också pengarna inom "företaget". Jag gjorde slag i saken och sålde mitt innehav i Spiltan global och kommer att föra över beloppet till syskonet Spiltan invesmentbolag istället.
Är det någon fond jag verkligen gillar så är det den! Låg avgift och bra spridning i många fina bolag. Samtidigt så har Länsförsäkringar USA indexnära gått samma öde till mötes som Spiltan Global. Ett litet innehav som bara var på 1100kr och som pendlar mycket pga PUCKOT som styr USA just nu. Ena dagen ska han riva upp alla handelsavtal med Asien och veckan efter står han och skakar tass med Kina om att behålla nuvarande avtal. Stor käft och liten hjärna. Styr ett land som han styr ett företag och behandlar folk som skit. Ärligt talat så längtar jag till den dagen han slutar sitt jobb.
Så, Pengarna från USA-fonden placerar jag i globalfonden istället. Detta mina vänner betyder att jag gått ner på endast fyra olika fonder. Men jag har verkligen ingen ångest och jag tror att på lite sikt var det ett klokt beslut.
Det känns ändå som att globalfonden har stor exponering mot USA och det räcker för mig. Avanza vill att man ska ha hela 7 fonder för att vara riktigt diversifierad men jag känner att det är nog "overkill". Med en enda globalfond täcker jag ju hela världen. Sverige går bra och resten av världen vet man inte så mycket om vart de tänker ta vägen. Flera av de stora företagen som ingår i Spiltan aktiefond investmenbolag är ju på ett eller annat vis exponerade mot världsmarknaden även om de är belägna i Sverige så man får till viss del utbyte och inkomst även därifrån. Resten tar SPP sverigefond hand om som har över 100 svenska bolag i portföljen. Ryssland och sydamerika känns osäkert men jag vill ändå vara exponerad mot Asien. Jag tänker att, Samsung, Nikon, Toyota, Sony, ASUS, Hitachi, Canon osv. är grymt stora bolag som man inte vill vara utan. Det känns som om Asien är mer stabilt än Sydamerika. Förutom ett annat PUCKO som styr Nordkorea. Han glappkäftar värre än en bandhund och gör ju inte mycket för att främja fred i den delen av världen.

Tacka vet jag Norden! Ett krig mellan dess länder känns avlägset och vi nordbor verkar har lärt oss att krig inte lönar sig. Här uppe är det bara Putin som håller på och hetsar. Man kan ju fråga sig varför? Har han inte tillräckligt med både landyta och råvaror att regera över? Vad vill han med kränkt svenskt luftrum otaliga gånger och ubåtar på längden o tvären?

Hur lätt är det att investera när det är halvgalningar som styr i många stora ekonomier. Det räcker inte med att vara expert för att förutse hur det ska gå och så ligger ändå ansvaret för investeringar på mig. Tungt ok att bära :-)
Tur då att jag har en positiv syn på allt elände.

Foten i klämm? Jajjemän!

Trevlig helg på er alla önskar Procentpanik.